Projekt Rönnbäcken

Det planeras ett gigantiskt dagbrott av nickel mitt i Umeälvens källflöde. Mitt i tärnasamernas uråldriga och i högsta grad levande kulturland.

Vy över natursköna Björkvattsdalen, där stor nickelgruva planeras mitt i vattendraget. Rönnbäcknäset och Sundsberget på ömse sidor om vattendraget i övre (bortre) delen av bilden.

 

Innan malmbrytningen alls kan börja måste måste en omfattande infrastruktur byggas upp. De i Björkvattsdalen vanliga grusvägarna måste breddas, förstärkas och asfalteras. På flera kvadratkilometer kalavverkas all skog för att ge plats åt anläggningar som sovringsverk, deponier, anrikningsverk, baracker, gråbergstippar, slamdammar, vägar, med mera. Ett område lika stort som Umeå stad inhägnas för att hindra obehöriga. Säkerhetszonen vid sprängningar med cirka två kilometers radie, gör det förbjudna området mycket större. Torv och jord skalas bort flera meter ända ner till malmkroppen. Naturen och kulturlandet blir som om en atombomb exploderat.

IGE Nordics foto från borrning på Vinberget. I vyn nedanför har man Rönnbäcknäset som en stor arm till höger.

 

Nickelbrytning är supergiftigt. Därför gör exploatören Nickel Mountain AB/ IGE Resources AB allt för att få just sin gruvbrytning att framstå som säker och miljövänlig. Klassisk vulgärpropaganda. Det finns många exempel på oerhört allvarliga dammhaverier, där älvar och hav förgiftats. Senast för tolv år sedan då slamdammen vid Aitiks koppargruva vid Gällivare rämnade – det största dammhaveriet i Sverige någonsin.

Foto från vatten vid Blaikengruvan. Vattnet är alldeles turkosgrönt och med brunt bottenslam överallt.

 

Det är naivt att tro att det finns gröna gruvor. Gruvnäringen, helst av den planerade gruvan i Rönnbäcks kaliber, är det skitigaste som finns. Inte bara själva brytningen är skitig. Också trafiken ger omfattande miljöstörningar med långtradare i skytteltrafik, lastbilar, servicefordon, lastmaskiner, personbilar. Och i luften finns en konstant frekvens av damm från sprängningar, från lastning och lossning till gråbergstippar och på lastbilar – inte minst från anrikningsprocessen. Damm som i sydlig vind sprider sig över turistparadiset Tärnaby/Hemavan. Små partiklar i en obestämbar cocktail av frigjorda gifter som dras in i människor och djurs lungor, faller ner i vattendrag, på marken, på gräs och örter. Dammet klibbar fast på lingon, blåbär, hjortron och kantareller. Djur och människor dricker vatten med giftdamm och äter mat med giftdamm. Fisken blir oätbar, åtminstone osäljbar. Ingen vill köpa fisk, färsk eller förädlad, från besudlat vatten. Gifterna ackumuleras i fett. Ingen köper heller renkött efter larmrapporterna. Liknande hysteri som efter Tjernobyl.

Copyright Boliden

Bild från Kankberggruvan som ligger i Bolidenområdet. Foto: Boliden.com

 

Från gråbergstipparna fälls ut nitrat och ammonium. Gödningsämnen som framför allt kommer från odetonerade sprängsalvor. Undersökningar vid LKAB har visat att två av tio laddningar aldrig briserar. Ämnena blandas effektivt med regnvatten och rinner ner i Umeälven för vidare transport till Östersjön. Ett hav som redan nu är allvarligt påverkat av övergödning blir ännu mer gödslat. Ett hav som Sverige säger sig värna. Det finns heller inga garantier för att också gifter läcker ut från gruvbrytningen. Någon absolut säkerhet existerar inte i gruvbranschen. Det kan gå bra under processtiden när exploatören har krav ställda på sig, men när fyndigheten är övergiven kan vad som helst hända.

Nickel Mountain AB/ IGE Resources AB har ett antal underentreprenörer knutna till sig. Underentreprenörer som i sin tur har anställda maskinister, sprängare, med mera. De är dagens rallare – rutinerade och väl inkörda i sitt team. De kommer utifrån. Det är de som får jobb i den planerade gruvan. Således faller gruvförespråkarnas främsta argument att rönnbäcksgruvan ger utveckling och så himmelskt många nya jobb. Snarare blir det avveckling. Gruvan förstör förutsättningarna för de jobb som redan finns i området och som i framtiden – i en sargad värld – kommer att stå för den verkliga utvecklingen. En utveckling som dessutom är hållbar och inte tär på ändliga resurser och förgiftar mark och vatten.

Om någon försiktighetsprincip och klokskap får råda vad gäller den planerade gruvan i Rönnbäck och nya gruvor på andra platser efter Umeälven, så blir det ingen exploatering.

Naturens skulpturer på Rönnbäcknäset.

Det är inte värt förstörelsen. Inte värt riskerna. Vad är väl ett fåtal jobb i 20 år mot en hel framtid.

#donate-graph-base { top: 30px; height: 15px; z-index: 1; position: absolute; width: 100%; background-color: #041b29; -webkit-box-shadow: 1px 1px 2px #000; -moz-box-shadow: 1px 1px 2px #000; box-shadow: 1px 1px 2px #000; } #donate-graph-highlight { top: 30px; height: 15px; z-index: 2; position: absolute; background-color: #2d4452; border-right: 1px solid #5e89a2; }