Projekt Kallak

 

Jokkmokk Iron Mines AB med säte i Solna – dotterbolag till Beouwulf Mining Plc. baserat i London – vill bryta järnmalm alldeles vid Randijaur/Björkholmen. Jobben som bolaget utlovar är det som framför allt Jokkmokks styrande socialdemokrater trånar efter. Naturen och kulturen är mest bara i vägen.

Nya tunga exploateringar!

I väster får byn Randijaur en gigantisk damm som utsikt. En damm som innehåller anrikningsverkets slam, bestående av vatten och finkrossat berg. Det ger tonvis med utsläpp av gödningsämnen och frigjorda tungmetaller som med tiden läcker ut i den fina fiskesjön Rádnávrre. Risken är stor att insektslivet slås ut och fisken förgiftas.

Parki kraftverk och Parkimagasinet från berget Átjek.

 

Om slamdammen brister, vilket inträffat på ett flertal platser runtom i världen, innebär det naturligtvis en katastrof för allt liv efter Lilla Lule älv nedströms Rádnávrre. Och självklart blir också  Lule älv drabbad nedanför Vuollerim, såväl som Luleå skärgård. Nu blir det två dammar  som Randijaur ligger i skuggan av, vattekraftsdammen vid Parki och den nya slamdammen. Två hot, om man så vill säga. Två tunga expoateringar som drabbat orten, eller egentligen tre, för några gammelskogar vid Randijaur går inte att finna längre. Allt är kalavverkat. Jobben borta. Kvar finns dock den uråldriga renskötseln, den enda näring som visat sig vara hållbar över århundraden. I flera vintrar har medlemmar ur Sirges och Jåhkågasska samebyar haft sina renar på vinterbete vid byn.

Nu blir det slut med det också. Turismen och världsarvet Laponia får sig en knäck, också Jokkmokks goda rykte bland natur- och kulturälskare.

 

Utsikt från berget Átjek mot Randijaur. I bildens mittersta del kommer en stor slamdamm och jättelika högar med gråberg att anläggas.

 

Den trend med folk som flyttar utanför storstäderna, vilka tar med sig sina jobb en laptop och mobila bredband, den trenden avslutas abrupt. Visst flyttar en massa husvagns- och barackboende rallare in i byn för att jobba med malmbrytningen, men deras jobb räcker bara under en begränsad tid. Sedan drar rallarna iväg till någon annan exploatering och lämnar ett förött landskap efter sig. Och en läckande slamdamm. Först när gruvan läggs ner om ett tjugotal år kan randijaurborna hänga ut sin vittvätt på tork igen. Då först har luften i den förhärskande västliga vinden blivit av med stoftmolnen från gråbergslossningar och sprängningar.

Linné besökte Randijaur på sin Lappländska resa för knappt 300 år sedan. Han övernattade då hos byns första nybyggare och drog sedan vidare över Parkimårkan för att besöka den numera överdämda samiska offerplatsen under berget Átjek (åska). Han var ivrig på att fortsätta västerut till de hägrande fjällen, så därför besteg han inte berget. Eller kanske han blev förmanad av den samiska vägvisaren att inte störa platsen för mycket. Linné var inte bara en nyfiken naturforskare och dokumentatör, han intresserade sig också för vilka bergarter som kunde komma staten till nytta. Men likväl som Blomsterkonungen inte hittade fjällnejlikan som växer på Átjeks topp, fann han några tecken på den enorma malmkropp Átjek vilar vid. Kanske det var den kroppen som gav platsen kultstatus, som drog blixten till sig.

Fjällnejlika, Lychnis alpina, på berget Átjek. En lokal som Linné inte besökte under sin Lappländska resa.

 

Odonblommor, Vaccinium uliginosum, vid Gállokjávrre. Den konstanta damningen gör att ett lager av damm kommer att lägga sig över alla bär och svampar.

 

Liten fetknopp, Sedum annuum, på berget Átjek.

Bakgrund:

Mineraliseringen vid Kallak var lokaliserad redan i mitten av 1940-talet. Under 1970-talet utförde SGU omfattande undersökningar i området. Sedan 2006 har Jokkmokk Iron Mines AB bedrivit prospektering i området och bolaget äger undersökningstillstånd i området. Den metallbärande bergarten utgörs av kvartsbandad magnetit. Hittills utförda undersökningar omfattar drygt 8 400 borrmeter fördelade på 66 borrhål. Resultat från borrningarna har visat:
• Järnmalmszonen är mycket stor ca 3 600 m lång och 100-300 m bred
• Järnhalterna har uppmätts till 25 – 45 %
• Malmzonen fortsätter norrut och är djupare än 250 m
• Uppskattat tonnage från borrningarna är ca 600 miljoner ton

(Källa: Hifabs samrådsunderlag för provbrytning i Kallak)

För mer information, besök http://www.kvikkjokk.nu/blogg

Jokkmokks framtid vilar i att naturen inte blir förstörd av gruvor. Framtida generationer måste få ha kvar möjligheten att bada och dricka rent vatten i Rádnávvre och andra sjöar, bäckar och älvar i kommunen. Rent vatten är vår värdefullaste resurs.

#donate-graph-base { top: 30px; height: 15px; z-index: 1; position: absolute; width: 100%; background-color: #041b29; -webkit-box-shadow: 1px 1px 2px #000; -moz-box-shadow: 1px 1px 2px #000; box-shadow: 1px 1px 2px #000; } #donate-graph-highlight { top: 30px; height: 15px; z-index: 2; position: absolute; background-color: #2d4452; border-right: 1px solid #5e89a2; }